Mareile 85
Who wants yesterday´s paper?
Bara en upprepning av det vi säger har varit
tills du med dina ögon som två häftstift
naglar fast ett ord, en mening på väggen
Varje ord, bokstav är den första.
Det finns ingen annan ordning
än den du skapar själv
När jag blev tillfrågan om jag kunde tänka mig att ställa ut på Litografiska museet i Tidaholm försäkrade jag mig om att jag kunde visa annat än bara grafik, jag jobbar ju så, med olika material och arbetssätt. Jag försäkrade mig eftersom jag visste att jag ville visa både äldre och nyare arbeten.
Grafik för mig betyder den mångfaldigade bilden. Och tidningar, trycksaker och böcker har en föränderlig relation med grafiken. I dag behövs inte tryckpressarna för att skapa dem utan konsten har annekterat verktygen. Jag arbetar ofta med dagstidningar, för materialet som bär på sin egen förgänglighet och för det aldrig sinande innehållet som skrivs och glöms och skrivs och och glöms och dyker upp i nya berättelser
Varför övergav föräldrarna sina sju barn? stod det att läsa i den Estniska tidningen Postimes 1932.
Flickan längst till vänster heter Villis Kobin och hon kommer långt senare att bli min mor, Mareile
Det var natt när hon måste i väg.
Hon fick ta favorithästen när hon skulle lämna landet, undan
kriget. Efter ett tag blev hon rädd och vände hem. Då mötte hon
några unga soldater som sett fronten bara någon kilometer bort! Dom
hjälpte henne upp på ett tågtak där hon fick ligga fastklamrad
och gömd på resan över havet och hela vägen till Flensburg. I
Flensburg placerades hon i ett flyktingläger. Där var alla hungriga
men dom var fria att gå vart dom ville. På så vis lärde hon känna
en fiskare i stan. Han gav henne alltid dagens fiskrens. Det delade
hon med sig av till ett läger för män. Resten kokade hon soppa på
till dom där hon bodde.
Befälet i lägret som fick fiskrester
bestämde sig för att "vad som än hände skulle han hjälpa
den där flickan bort från Tyskland". Det gick till så att hon
fick sista platsen i en liten fiskebåt på väg till Landskrona i
Sverige. Där tog Röda korset emot. För första gången på väldigt
länge fick hon en säng och egna pengar, tre kronor. För pengarna
köpte hon sju stycken bakelser och en pingpong boll.
Who wants yesterday´s paper?
På vernissagen genomförde författarna Eric Fylkeson och Johan Nordbeck en uppläsnings performance
tillsammans. De läste i dialog ur sina medtagna böcker. en grund som processades fram samtidigt som
uppläsningen pågick.
Eric och jag i samtal innan föreställningen
Eric och jag har gjort en bok tillsammans, Badkar till övers. En handgjord bok inom det numera avslutade
projektet Rosenlöfs bok
